Motion av Ann-Margarethe Livh, Karin Rågsjö och Inger Stark (alla v) om kartläggning av mäns våld mot kvinnor .

 

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett brott och samtidigt ett av våra största folkhälsoproblem, men trots det vet vi inte hur många kvinnor i Stockholm som är eller har varit utsatta för våld. Vi vet inte heller hur många barn som lever eller har levt i familjer där pappan slagit mannan.

Staden har sedan ett år tillbaka ett nytt kvinnofridsprogram men utan att veta våldets omfattning är det svårt att avgöra om tillräckligt med resurser satsas på arbetet och hur arbetet bör organiseras för att insatserna ska vara tillgängliga för alla kvinnor. Våld mot kvinnor är nämligen inte ett marginellt problem, utan är utbrett i alla samhällsgrupper, och får konsekvenser för kvinnornas och barnens psykiska och fysiska hälsa.

Vi vet omfattningen av mäns våld mot kvinnor globalt genom världshälsoorganisationens undersökning, som visat att en tredjedel av världens kvinnor och flickor någon gång eller flera gånger utsatts för våld eller våldtäkt. Vi vet omfattningen av mäns våld i Sverige genom den första omfångsundersökningen som visat att totalt 28 procent hade upplevt att en tidigare make eller sambo utsatt dem för fysiskt våld. Mer än var femte kvinna 18-24 år hade utsatts för våld det senaste året. Vi vet däremot inte omfattningen i Stockholms stad eftersom ingen kartläggning är gjord här. Om vi som ett exempel skulle räkna om den nationella undersökningen till Stockholms befolkning 2005 skulle 7 445 gifta kvinnor i staden ha varit utsatta för fysiskt våld från nuvarande make och då är inte de sammanboende paren räknade.

Enligt Brå har andelen anmäld misshandel mot barn och kvinnor samt sexualbrott i länet ökat mycket år 2007 jämfört med år 2006. Misshandel och grov misshandel mot barn upp till 6 år har ökat med 13 procent, misshandel mot barn 7-14 år med 16 procent och misshandel mot kvinnor har ökat med 10 procent. Anmälda sexualbrott (främst brott mot kvinnor och barn) har ökat med 1 procent, varav våldtäkter och grov våldtäkt ökat med 10 procent.

Utvecklingen visar behovet av att få ett faktamässigt underlag för arbetet i Stockholms stad med våldsutsatta kvinnor och deras barn och arbetet med våldsutsatta i samkönade relationer.

En kartläggning skulle kunna vara grund för kommande revidering av kvinnofridsprogrammet och en bra utgångspunkt för metodutveckling, styrning och uppföljning. Kartläggningen bör omfatta flera typer av datainsamlingar. Syftet bör vara att ge ökad kunskap om problemets omfattning och orsaker samt särskilda behov av insatser för våldsutsatta och våldsutövare.

 

Skyddet för kvinnor och barn har stärkts igenom en ändring av socialtjänstlagen 2007. Det vore därför av stor vikt att följa upp dels hur lagändringen har påverkat kvinnofridsarbetet och dels hur stadsdelsnämnderna organiserar och bedriver sitt kvinnofridsarbete. I Rinkeby-Kista finns en särskild kvinnofrids- och boenhet medan andra stadsdelsnämnder har integrerat kvinnofridsarbetet i andra enheter.